Klockan är 04:05 på morgonen. Jag har ännu inte sovit en blund, jag tror jag var nära någon gång vid halv tre men sen vred jag mig lite för snabbt i soffan och jag tappade det lilla drömska fokus jag uppmanat. Fåglarna kvittrar utanför och det dova ljudet från E:4an (eller är det E18?) har brusat konstant och behagligt. Det är en sömnlös natt. Jag är lika pigg som koltrastens sång.
Vanligtvis är sömnlösa nätter inget vidare för mig. Jag brukar få ångest över saker jag inte rår på, minnen som jag vrider och vänder på och frågor som jag inte har möjlighet att få veta svaret på tumlar runt i en bröstkorg som inte får ro. Inatt är ingen sådan natt. Jag är bara sömnlös, pigg nästan. Solen började resa sig tidigt och ljuset går inte längre att förneka – det är mer morgon än natt nu. Och det känns trevligt. Nästan bra.
Jag ligger på en soffa i Telefonplan, jag fick erbjudan om att sova kvar här när jag upptäckt att sista bussen hem gått en timme tidigare än jag trott. Eftersom Sara sover på hotell i Fallköping inatt så fanns det ingen som väntade på mig hemma och jag tackade glatt ja till att bli kvar. De bäddade ut i soffan och jag la mig här och har inte gått upp än. Det är en bra soffa. En annan natt hade jag somnat som en stock. Men inte inatt.
Jag lyssnade först på en ljudbok någon timme för att lugna mig i mörkret. När jag stängde av var mörkret till stor del bort tvingat av morgonsolen och jag var mer spänd än innan. Bra bok. Spännande kapitel.
Jag blundade i någon timme och gav sen upp. Tittade i taket en stund. Rolös men inte orolig. Fåglarnas sång som lockar genom fönstret fick mig att fundera på att promenera hem istället. Då är jag lagom mör när jag kommer fram. Bör somna med skorna på nästan. En och en halv timme enligt google maps. Inte särskilt farligt, jag funderar fortfarande på det. Göra sällskap med morgonen hem. Det känns fint.
Det känns däremot väldigt märkligt att lämna mina fina vänner som bäddat ut soffan och lovat mig frukost. Nä hur skulle det se ut? Om vi kramas och säger godnatt, ses imorgon och när de vaknar har jag rymt? Det skulle ändå vara det märkligaste en kan göra? Som att deras mysiga hem är Furuhaga och jag är Rasmus på luffen. Nej, jag ligger kvar. Även om det vore mysigt att träffa Paradis-Oskar.
Kanske om jag skriver en liten lapp och lämnar på köksbordet? Då vaknar de inte och tror att jag rymde? För det är verkligen inte det jag gör! Jag stannar gärna hos dem, det var ju därför jag råkade missa den sista bussen, de är helt enkelt för jävla trevliga, vi tappar alltid bort tiden tillsammans. Det är fint med såna vänner, jag är glad att jag har dem.
Ponera att du legat sömnlös sen ca tre och en halv timme sedan. Ponera att sommaren har nästintill visat sig och att trots att klockan bara är 05:00 så känner man värmen genom det öppna fönstret. Ponera att du bor en och en halv timmas promenad bort. Ponera det. Och sen ponerar du att du fått idéen om att promenera hemåt tillsammans med morgonen, och du kan för allt i världen inte släppa den tanken.
Ponera det, Paradis-Oskar.
Axel Ahl 