Prednisolon.

Våren är här! Jag vet att den meningen inte slår lika väl som de år när den inte kommer med en pandemi som tvingar folk att stanna hemma. Men likväl! Våren är här.
Man drar igång projekt igen, som att skriva till exempel. Jag har skrivit på lite allt möjligt under denna märkliga vår. Men inget hit ännu, det ska jag ändra på, jag lovar.

Utöver skrivandet har jag försökt att hitta en lösning på vår sorgliga balkong. Den skulle kunna vara fin, söderläge, stor, inte en fruktansvärd utsikt, men jag och Sara har inte gjort något av den. Somrarna har oftast kommit med jobb och den tid vi spenderat hemma har ofta bara varit nattid. Då hjälper inget söderläge. Man använder ändå inte balkongen.

Men i år så har det blivit andra planer! Tack Corona. Vårt kontrakt över sommaren ställdes in och nu verkar vi ha mer hemmatid än någonsin i sommar. Så vi sneglade mot balkongen en solig morgon. Något måste göras. Jag bestämde mig för att lägga trall. Köpte virke, såga till skruva fast och så gjorde jag en liten odlingslåda utav spillet.

Jag blev klar med att lägga trallen i helgen. Det blev bra! Balkongens kalla och smutsiga betong är numera täckt av välkomnande furu. Denna vecka har Stockholm också välkomnat solen än mer, 18° varmt(!) och jag och Sara har passat på att sträcka oss i solen. Men vi har inte varit ensamma om det.

Över vägen så har björken också sträckt på sig i solen, gröna skott klär nu alla grenar. Och jag gråter. Men inte av glädje. Utan av den förbannade jävla pollenallergi som kommer med björken.
Sen jag fyllde tio har varje vår kommit med ett mörker. Ett gult mörker som lägger sig i vattenpölar och i min förmåga att andas samt min oförmåga att inte peta mig i ögonen.
Det kliar jämt. Jag ser ut som ett Kapten Röd fan gör i offentliga parker. Rödögd och sliten. (Förlåt Kapten Röd fans).

Förra våren var bra, jag kände ingenting. Trodde att allt var över, 2018 hade slagit mig så hårt att jag trodde kroppen blivit immun. Men 2020 är fullt av dåliga nyheter och pollen skulle inte ställa sig utanför. Pollen vill med. Min allergi ville också med. Jag vill bara hoppa av.
Jag har letat igenom skåpen för att hitta någon överbliven medicin men allt har varit slut eller för gammalt. Men i en gammal ryggsäck hittar jag till slut burken medicin som förändrade allt.
Prednisolon. Denna mirakelkur räddade mig för två år sedan. Dessa små tabletter tog bort alla mina besvär och jag sprang med öppna armar mot björkarna och det höga gräset. Jag fick njuta av sommaren 2018 precis som alla andra. Vilken jävla sommar vi hade ändå? Va? 30° varmt! Nästan varje dag! Vi glömmer bränderna för nu, det var en helt otrolig sommar. Och jag fick vara med. Tack Prednisolon. Jag ska aldrig glömma dig.

Igår ringer jag då till vårdcentralen. Jag vill ha min mirakelkur. Inga jävla receptfria läkemedel mot allergier som jag ätit sen barnsben, tabletter som är där för syns skull men som inte hjälper egentligen. Prednisolon hjälper på riktigt. 2020, du ska fan inte ta min vår och sommar också.
Jag ska springa över ängarna och suga in pollen och sen skratta åt besvären, med dessa tabletter kan inget stoppa mig.

”Hej, Ann-Britt sjuksköterska.”
”Hej Ann-Britt! Jag heter Axel och har en riktigt jobbig pollenallergi, skulle behöva lite medicin utskriven.”
”Ja, jag förstår, björken är ju i farten nu.”
”Ha ha, JA. Björken ja.”
”Vilken medicin brukar du ta då? Vad brukar fungera bra för dig?”
”Ja, vad bra att du frågar. PREDNISOLON har fungerat utmärkt för mig. En riktig räddare i nöden.”
”Prednisolon? Jaha, men den har ju kortison?”
”Ja..?”
”Kortison sänker immunförsvaret?”
”Jaha me-”
”Den vågar jag inte ge dig i dessa Corona-tider, haha”
”Men ja-”
”Det blir en lite snällare medicin, loratadin. Har du använt den förut?”
”Ja… Sen barnsben.”

Corona. 2020. Jag hatar dig.

https://www.youtube.com/watch?v=_m1MehqMJm4

———————

Hej allesammans, tack för att ni läser.
Jag har startat en Patreon för att underlätta min ekonomiska smäll nu under dessa corona-tider.
Länken dit:
https://www.patreon.com/axelahl

För er som inte vet vad Patreon är så fungerar det som en typ av prenumerationstjänst.
Man kan välja mellan två paket; Appreciator of Things, eller Supporter of Things.
Vad som kommer i paketen hittar ni här .

Om man inte vill signa upp sig för någonting så blir jag glad för allra minsta bidrag.
Swish: 0733422660.

Om ni inte har råd så kommer jag såklart fortsätta posta offentliga texter här – helt gratis! Gladast för allt är jag om ni läser! ❤