Andra striden – Kyl och Frys.

Det var ett bakhåll denna gången. Vitvarorna valde att slå till när vi minst anade. På Saras födelsedag – mitt under brinnande pandemi.

Vi hade firat hela dagen och skulle avsluta med en så kallad ”dunder-middag” Ett koncept jag inte behärskar fullständigt men ambitionsnivån är åtminstone hög. Så jag stod i köket, gjorde en marinad med färska kryddor, lite vitt vin, lite fler pretentiösa ingredienser. Marinerade det som skulle marineras och precis när jag skulle ställa in det i ugnen så gick elen. Kolsvart.

Vi fick ge upp på dunder-middagen, kikade om vi kunde boka bord på något fint ställe, så det ändå skulle kännas festligt. Men inga bord fanns att boka så tillslut blev det sushi. Jumbo-sushi.
Vi tog takeaway och åt maten framför första Bourne-filmen som Sara hittade på en hårddisk. Helfestligt.

Efter två timmar kom vitvarornas bakhåll. Det var ett bakhåll eftersom det skulle ta ett tag innan vi visste att attacken faktiskt hade skett just då. Det zappade till i en sekund och alla lampor i lägenheten blinkade innan allt blev kolsvart igen. Vi tänkte inte så mycket på det, vi var bara besvikna att elen inte hade kommit för att stanna.

Dagen efter skulle vi googla oss fram till namnet på denna attack. Det var inte blitzkrieg som jag trott, utan något som kallas så fint som; Strömspik. Den slog ut något i kylskåpet och det skulle aldrig resa sig igen. Klockan hade precis slagit midnatt när vi kom fram till Saras mor med alla frysvaror, vi var trötta och bar pyjamas som uniform.

Sen började striden om på samma sätt som den första. Kundservicens telefonkö. Försäkringsbolag, Vattenfall, Elon (aldrig Elgiganten igen) fram och tillbaka i dagar.

Och medan Sara gick till attack på den fronten så fick jag ta till våld på en annan. Sluga som de är, vitvarorna, så hade de allierat sig med snickarjäveln som byggt vårt kök. Ett fuskbygge utan dess like med mått som omöjligen kunde rymma ett modernt kylskåp. Jag fick ta till de stora vapnen. ”The big guns” som de säger i Bourne. En hammare från IKEA. Nu var det krig.
Det var en lång strid, det tog en dag innan jag fick ut det överskåp som snickarjäveln satt i med lim och spikpistol. Jag var trött och dammig. Men för en stund trodde vi att vinden hände vänt. Nu skulle vilket kylskåp som helst få plats.

Sen mätte vi utrymmet. Hittade bara ett kylskåp som passade. ETT. Så vi köpte det. En fin kyl och frys med modern teknologi, NOfrost och så vidare. Inga avfrostningar behövdes, denna frys fick inte frost. Den tar hand om det själv. Genialiskt. Två män leverade skåpet, de sa inte så mycket utan ställde skåpet där det skulle stå och tog med det gamla. Smidigt. Enkelt. Striden vunnen. Fuck you vitvaror, ni har ingen chans mot oss.

Vi åkte till Saras mor och hämtade våra frysvaror. Packade in, åkte och handlade, lagade mat. Glada för att det var lugnt igen, trots att det var enormt tråkiga pengar att lägga ut just i år när någon form av pandemi har stängt ner hela vår verksamhet. Men ändå. Nu fungerade allt.

Trodde vi. Det tog bara en dag innan frysen frostat igen. Vi suckade. Varför? Varför kan saker och ting inte bara fungera som de ska? För att. Var det enda svaret vi kunde komma på. För att. Ett skitsvar men ett sant sådant, det går inte att säga emot, går inte att bråka om eller ifrågasätta. För att.

Så vi ringer Elon, de berättar att detta ofta händer när man hänger om dörren vilket vi gjort. De skickar en gubbe direkt. Han dyker upp en kvart senare, han glider bekymmerslöst in i köket och sätter sig på knä. Öppnar frysen och utbrister:

– Nämen åååh! Nä! Vad tråkigt! Den har ju frostat igen totalt. Fy vad tråkigt. Synd. Tråkigt, tråkigt.

Vi hummar bara till svars. Han pekar och förklarar:

– Det är tråkigt men här va! Här ser ni ju hur tråkig listen ser ut va? Tråkig! Man måste massera den! Såhär masserar man listen. Upp och ner upp och ner upp och ner. Ser ni? Va? Gör det ganska ofta såhär i början, den sväller när den blir varm av massagen. Listen sväller av massagen. Ojojojojoj vad het den blev, ajajajaj, brände mig nästan där. Tråkigt.  Men massera den rejält såhär i början. Gör det. Massera. Ofta. I början. Den sväller då. Täcker igen va. Så blir det ingen tråkig frost.

Vi nickar och han ber mig gå ner på knä intill honom och massera listen.

– Upp och ner upp och ner upp och ner! Precis sådär! Massera så den blir het och sväller!

Jag har nog aldrig varit så tyst förut. Jag nickar bara. Gör som han säger.
Han ställer sig upp och säger att det borde lösa problemen. Vi behöver bara se till att massera den emellanåt. Vi nickar. På väg ut genom dörren säger han:

– Det här var en bra påminnelse! Nu ska jag hem och massera min frys också, jättebra. Bra, bra. Jättebra påminnelse.

Han stänger dörren efter sig. Jag går tillbaka till frysen och masserar listen som han visat mig.

Den andra striden är över och vi överlevde. Jag vet bara inte om vi gjorde det med hedern i behåll.

https://youtu.be/rY0WxgSXdEE?t=5

———————

Hej allesammans, tack för att ni läser.
Jag har startat en Patreon, stöd gärna mig och mitt skrivande där!
Länken dit:
https://www.patreon.com/axelahl

För er som inte vet vad Patreon är så fungerar det som en typ av prenumerationstjänst.
Man kan välja mellan två paket; Appreciator of Things, eller Supporter of Things.
Vad som kommer i paketen hittar ni här .

Om man inte vill signa upp sig för någonting så blir jag glad för allra minsta bidrag.
Swish: 0733422660.

Om ni inte har råd så kommer jag såklart fortsätta posta offentliga texter här – helt gratis! Gladast för allt är jag om ni läser! ❤

Lämna en kommentar