Låt frosten komma.

Skolmorgonspromenad.

Det är ett påhittat ord. Jag bryr mig inte. Det är en egen genre.

Det är en blå himmel, det är träd som är mestadels gröna men bär nyanser av höst. Det är en kyligare vind, det är fuktig asfalt, det är lukten av höst, det är lukten av förväntningar.

Jag slås av en nostalgisk värme varje morgon, det var ett par år sedan jag gick i skolan, men nu när jag studerar på högskola så är det som att slungas tillbaka i tiden.
Att promenera genom Stuvsta centrum är som att vandra förbi ”Allans Sport” i barndomen, att byta tåg i ”Stockholm city” -som att se sig omkring på ett ödelagt ”Noret”. Att promenera från tunnelbanan tillsammans med de andra studenterna på Campus – som att falla in i leden med alla de elever från byarna som hoppar av bussen.

Allt är bekant. Det är skolstart, höststart och en tid av förväntan.

Låt frosten komma.