En miljon svenskar knaprar antidepressiva varje dag. Metros löpsedel skriker sanningen när vi springer mot pendeln.

Det har varit svinkallt i sex månader. Jag skulle ha kunnat tuggat i mig en miljon antidepressiva under den tiden. Den här vintern började som en dröm, en vacker årstid. Men det vackra varar kort när slask och snöblandat regn presenterar sig.

Jag skymtar reklamernas budskap på pendeltågen. Försöker tyda det som står mellan alla människor som försöker hålla balansen i morgonträngseln. Lyckas inte helt innan några stressade människor kliver av i Älvsjö.

Det är stora vita bokstäver:

”Jag dör. Precis här.”

Jag med. Varje dag, någonstans mellan Älvsjö och Årstaberg.

Det är så tankarna går och när en ny skara människor tränger sig på, bufflande med snöblöta rockar och ett lika dåligt humör som mitt i Årstaberg, då vill jag kasta händerna i luften och vråla hurra för vardagen. Hurra för Stockholm och pendeltågen. Hurra för trängseln och de kolsvarta månaderna. Kylan – ditt pris är för högt. Du kommer inte längre med vackra snöklädda träd och lekande barn i snöhögar, du kommer med grusiga vägar och piskande vindar.

I mars sker förändringen. Veckovis byts kylan ut mot sol och värme. Som att vädret gått i skilsmässa och nu skeppar barnen mellan sig varannan vecka. Jämna veckor är kalla och ojämna varma, okej?

Vi sitter fast i ett familjedrama där vi helst önskar att de jämna veckorna bara kunde ta slut så vi får återförenas med solen igen, kort och underbart skrattar vi tillsammans innan kylan knackar på och tar oss ifrån varandra.

April kommer som en räddning. Nykärlek. Kylan finns fortfarande i våra liv men knackar på alltmer sällan, den har köpt en stuga i Norrland och tänkte spendera mer tid däruppe. Solen ska stanna hos oss längre perioder nu. Vi ska få en djupare relation igen, läka alla sår som skilsmässan rivit upp.

Stockholm, April, Solen och Vi hittar en ny familjekonstellation – och vi är lyckliga igen. Vi skulle kunna förbjuda alla tabletter tills hösten kommer och visar intresse. Vi behöver inte dö på pendeltågen, vi behöver bara ta en promenad längs Djurgården. Ta en kaffe vid en brygga. Vara nykära i varandra.

Stockholm, April, Solen och Vi.

Bränderna har ännu inte nått oss.

https://youtu.be/OR1R2XvNQJc

2 tankar

Lämna ett svar till axelahl Avbryt svar